Bibelförklaringar till Första Moseboken 12–22
Abrahams kallelse – att växa i tro (1 Mos 12:1)
Paul J. Bucknell
Inledning: Abrahams trosvandring
Det kan verka enkelt att tro. Vi hör uppmaningen att tro och bli frälst. Men den kristne som har vandrat med Herren en tid vet att tron växer under en lång resa. Vi får inte all den tro vi någonsin kommer att behöva vid ett enda tillfälle. Tron fördjupas genom återkommande prövningar.
Mål för studiet
- Undersöka hur Abraham växte i sin tro.
- Beskriva trons betydelse i den kristnes liv.
- Visa hur en kristen människa kan vårda och utveckla sin tro.
- Lyfta fram praktiska steg mot ett liv som präglas av tro.
Har du tänkt tillbaka på hur Gud har gett dig möjligheter att växa i tron? I kapitlen som ligger framför oss ser vi både tillfällen då Abraham behövde vänta på Gud och principer som hjälper oss att lära oss något under sådana prövningar.
Abrahams tillväxt i tro kan följas både genom Guds uppenbarelser för honom – kallelsen, löftena och synerna – och genom Abrahams lydnad när han svarade på Guds tilltal.
När vi håller fast vid tron och inte ger upp kan Gud utföra stora ting i våra liv och genom oss för människor omkring oss. Abraham höll ut under sina svåraste prövningar och kom att kallas trons fader (Rom 4:16). Låt oss därför studera hans liv och se hur också vår tro kan byggas upp.
A. Kallelsen (Första Moseboken 12:1)
När Guds nåd börjar strömma in i våra liv
Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.”
Omkring två årtusenden hade passerat sedan skapelsen när vi möter Abraham. Synden tycktes bara fortsätta att öka. Även om olika språk skilde folken åt och skapade åtskilda kulturer fortsatte städerna att växa. Arkeologiska fynd från Ur och andra sumeriska kulturer vittnar om deras utveckling. Världens dragningskraft på Abraham, hans familj och andra människor blev allt starkare.
Man kunde tänka sig att Gud skulle ge upp försöken att hjälpa människan. Men i enlighet med löftet i 1 Mos 3:15 sökte han i stället upp en människa med tro, en människa genom vilken han kunde göra stora och underbara ting. Den människan var Abram. Senare ändrade Gud hans namn till Abraham, ”far till många folk”.
Syftet med den här lektionen är att ge oss en bild av den människa som Gud kan och vill använda. Lyckligtvis visar Skriften inte bara Abrahams styrkor utan också tillräckligt mycket av hans svagheter för att vi bättre ska förstå att Gud vill verka genom bräckliga människor som oss. I stället för att bli nedslagna får vi en utmaning: att öppna oss för det Gud vill göra både i oss och genom oss.
Detta mönster – ”i och genom” – förtjänar en stunds eftertanke. Ordet i beskriver nåden som Gud låter komma in i en människas liv. Utan hans nåd och välsignelse skulle varken Abram eller vi vara någonting. Det påminner om vattenströmmarna i Psaltaren 1. Gud ger oss något så att vi i vår tur kan ge vidare.
Ordet genom beskriver hur vi förmedlar vidare det Gud har gett oss. Gud verkar genom oss för att kunna verka i andra. Det är ett mönster av utrustning och kraft som återkommer genom hela Skriften. Gud gav Adam uppdraget att genom sitt ansvar sprida välsignelse och sanning. Gud kallade Abraham och gav honom den välsignelse han behövde. Han handlade också så med Jesus genom den helige Andes smörjelse och vill fortsätta att verka genom sin församling.
Studiet av Abrahams liv är därför också ett utforskande av hur Gud vill verka i och genom våra egna liv.
Att se framåt
Lägg märke till hur Guds ord i 1 Mos 12:1 beskriver vad Abram skulle lämna och vart han skulle gå. I den engelska grundtexten till undervisningen framhävs tre uttryck för att lämna och två uttryck för riktningen framåt. Den svenska bibeltexten ovan återges dock exakt enligt SFB15, utan att dess ordalydelse ändras.
När människor som tror på Gud börjar röra sig i den riktning han visar, stör det världens invanda mönster och gör det möjligt för Guds planer att förverkligas.
Att se tillbaka
Här följer den kronologiska översikten från den engelska ursprungstexten. Årtalen räknade från skapelsen är författarens kronologiska modell.
- Född i Ur (år 2008 efter skapelsen enligt modellen).
- Vid 75 års ålder lämnar han Harran för Kanaan (år 2083 enligt modellen). Herren uppenbarar sig för honom i Shekem.
- Vid 86 års ålder föds Ismael i Hebron.
- Vid 99 års ålder får han löftet om Isak (1 Mos 17).
- Vid 100 års ålder föds Isak (1 Mos 20–21).
- Vid omkring 120 års ålder (osäker datering): Abraham prövas när han får befallningen att offra Isak på berget Moria (1 Mos 22).
- Vid 175 års ålder dör Abraham i Hebron (1 Mos 25).
Eftertanke
Tänk på din egen kallelse att bli kristen. När och var skedde det? Uppfattade du då också kallelsen att lämna världen bakom dig? Det var då Guds nåd började strömma in i ditt liv. När Gud rör vid en människas liv blir det aldrig sig likt. Hans välsignelse vilar över henne.
Om du inte helt lämnar världens sätt att leva får det negativa följder, något vi ska se tydligare i nästa studie. Men även när du vänder tillbaka till Herren efter ett misslyckande vakar han över dig. Kompromisser med världen kostar alltid något.
Se därför till att ditt hjärta helt tillhör honom.
Fortsätt: Guds löften till Abraham (1 Mos 12:2–3)
Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15), © Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. Fullständiga bibeltexter kan läsas via angivna länkar.