Bibelförklaringar till Första Moseboken 12–22
Guds sju löften till Abraham (1 Mos 12:2–3)
Paul J. Bucknell
B. Löftena (Första Moseboken 12:2–3)
Guds löften försäkrar oss om att hans nåd är verksam i våra liv.
De sju löftena (1 Mos 12:2–3)
Läs först hela texten i Svenska Folkbibeln 2015: Första Moseboken 12. Fyll sedan i de saknade orden. Övningens formuleringar är frågor och inte ett ersättande bibelcitat.
- Gud ska göra Abram till ett stort __________ (12:2a).
- Gud ska __________ honom (12:2b).
- Gud ska göra hans __________ stort (12:2c).
- Abram ska bli en __________ (12:2d).
- Gud ska välsigna dem som __________ Abram (12:3a).
- Den som __________ Abram ska Gud __________ (12:3b).
- Alla jordens __________ ska bli välsignade genom honom (12:3c).
Översikt över Första Moseboken 12:1–3
A. Välsignelsen kommer från Gud (1 Mos 12:2a)
Det är inte min välsignelse utan hans. Jag är beroende av honom och den välsignelse han ger.
B. Välsignelsen ska delas med andra (1 Mos 12:2b)
Den är inte bara till för mig utan också för andra. Jag är ansvarig inför Gud för att leva enligt hans syften.
C. Välsignelsen ska mångfaldigas (1 Mos 12:3)
Gud har större avsikter. Jag får svara med tacksamhet för hans överflödande godhet.
Mönstret – FLÖDET
Här återkommer ett mönster vi känner igen från Första Moseboken 1 och 2. Guds godhet blir synlig. Där den når fram förvandlar den livet och för med sig välsignelse. Det är inte något annat än kraften i evangeliet – Guds nåd. Det är samma gudomliga godhet.
Gud vill att vi ska lägga märke till hans sätt att verka. Som Abrahams barn genom tron har vi fått uppdraget att låta hans stora och härliga godhet strömma genom våra liv. Som kristna behöver vi inte främst kämpa för att få välsignelser, utan öppna våra liv för Guds välsignelse. Det mönster vi kallar FLÖDET innebär att hans nåd hela tiden strömmar in i våra liv och vidare ut till människorna omkring oss.
Vi kommer att se att Guds godhet inte är avsedd att stanna hos oss, utan att gå vidare. Som enskilda människor, familjer och församlingar behöver vi därför öppna oss för hans avsikt att sprida sin godhet över världen.
En varning!
Om FLÖDET hindras börjar livet försvagas. Att gå tillbaka i tron kan yttra sig på två sätt:
1. Ingenting strömmar in
Vi har slutat öppna oss för Guds godhet. Kanske beror det på bitterhet i hjärtat.
2. Ingenting strömmar ut
Vi vill inte dela med oss av den välsignelse Gud har gett. Det kan bero på världslighet eller själviskhet. Vi låter bli att medvetet dela med oss av vår tid, våra pengar, vår kunskap, våra ägodelar och våra andliga gåvor.
Lösningen är enklare än den kan tyckas: antingen ödmjukar vi oss och söker Herrens ansikte eller så omvänder vi oss från vår själviskhet och börjar aktivt dela det Gud har gett oss – vare sig det gäller pengar, tid eller andliga gåvor.
Kallelsen ut ur världen
Från Ur via Harran till Kanaan – rättfärdiggörelse och helgelse
Varje kristen är kallad ut ur världen. Frågan är om hon verkligen lämnar den helt eller fortfarande då och då slår sig ner där. Den kristna kallelsen innebär både att tillhöra Herren och att göra hans vilja. Kristna på många håll blandar ihop Guds kallelse till frälsning med kallelsen till helgelse.
Frälsningen kan beskrivas som det som strömmar in. Man vill gärna stanna där och själv njuta av Guds nåd. Men Gud är inte nöjd när vi enbart tar emot och inte ger vidare. Döda havet i Israel är en träffande bild: där kan inga fiskar leva. Havet tar emot vatten men saknar utlopp.
Gud blir emellertid inte maktlös. Han låter inte sin godhet gå förlorad. Som när vatten avdunstar från jorden och sedan återvänder som regn på en annan plats, kan han låta sin gåva komma till bättre användning. Den som har vänt bort från Gud liknar Döda havet: han vill behålla allt men går miste om livet. Den som försöker hålla fast vid allt kommer att förlora allt.
Helgelsen innebär att det Gud har gett oss avskiljs för honom. Det är vad som strömmar genom oss. Allt gott kommer av hans nåd, och han vill att det ska spridas över jorden som solens strålar. När den kristne ser denna sanning, eller när församlingen reser sig i kraften av sin kallelse, kan vi liksom Abraham se stora ting ske över hela jorden.
Kom bara ihåg att Guds tidtabell ofta inte stämmer med vår egen. Precis som Abraham kommer vi att ha gott om tid att lära oss våra läxor!
Människor har ofta försökt skapa fred i Mellanöstern utan att fullt förstå den djupa konflikt som ligger bakom problemen. Islam har kanske rätt i uppfattningen att det inte kommer att bli fred så länge Israel finns. Samtidigt kommer Israel att finnas kvar ända till slutet. Det handlar i grunden om ett andligt problem som sträcker sig tillbaka till Abrahams försök att själv ordna en son.
Den verkliga friden kommer genom Jesus Kristus, inte genom dessa länder. Jesus är Fridsfursten, och alla som tror på honom får del av hans frid. Det yttersta utlovade landet är inte det fysiska Kanaan, färgat av blod, utan det himmelska hemlandet. Låt oss därför liksom Abraham vänta på den stad vars grundvalar består och vars skapare är Gud (Hebr 11:10). Det finns ett bättre land.
Nästa del: Guds sätt att få tron att växa (1 Mos 15)
Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15), © Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. Fullständiga bibeltexter kan läsas via angivna länkar.